Att köpa Lori
 

Att skaffa husdjur är ett stort ansvar som man bör tänka igenom några gånger.

Vilka tillbehör behövs?  Vad kostar allting?  Vilken typ av mat?
Passar den min livsstil och mig som person? Vad har jag att ge mitt nya husdjur? Har jag tid? Kan jag tänka mig att göra samma sak för djuret så länge den lever? Hur länge lever den? Vad kostar en bra försäkring? Vad för behov har mitt nya djur? Har jag en pålitlig fågelvakt som godkänner fågelns speciella diet? Klarar jag av att den bajsar och biter sönder överallt? När blir den könsmogen och hur blir den då?

Såna saker kan vara bra att tänka igenom innan!

Lories som tamfåglar kan vara helt underbara, men det kräver massor av jobb. Det är inte loriens beteende som är det mest krävande, utan deras mat och avföring. Lorier är en nektarätande fågel och kosten är färsk, lös och kräver byte minst två gånger om dagen. Även maten skvätts omkring och fastnar likt cement där den landar.  Att dieten är lös påverkar givetvis fågelns avföring  som är likvärdig med det den äter. Det är blött och blaskigt och det kommer ut ofta, vilket man bör ta med i beräkningen. Är den ensam så kommer den ju absolut att behöva vara med dig som ägare, så en och annan tröja, kommer att bli nedbajsad, samt stolar och golv och väggar. Inget för en pedant eller någon med städskräck med andra ord.

Tänk också på att även fåglar hamnar i "puberteten". För lorier kan det ske runt ca 3 års ålder, och många kan då uppleva sin fågel som förbytt. Den börjar trotsa, blir stöddig och provar gränser, så det är bra om man är förberedd på hur man kan tackla problemet.

Ensamfågel eller två?
Vi skulle önska att man skaffade två stycken. Speciellt om du är yngre och har en del planer för framtiden. Mycket kan hända på 25 år. Träffa partner, skaffa barn, byta jobb, träffa en ny partner, ja ni vet. Har du en fågel så kan den ha svårt att ta dessa förändringar, du kanske inte längre har så mycket tid för fågeln. Vilket kan orsaka en depression och den börjar plocka sig. Många fåglar kan ty sig till en speciell person.Det kan göra det svårt att omplacera den, den kommer även att få svårt att acceptera en annan individ av samma sort. Det är svårt att förstå vad en fågel kräver av en varje dag i 25 års tid, för fåglar älskar rutiner och vill ogärna rubba på dom. Så min åsikt är att, vill du det bästa för din fågel, så ha två. Att vara ensam ens 1 timme om dagen är väldigt onaturligt för fåglar, och något vi människor tvingar dom till, för att dom ska ty sig till oss. Det är oerhört roligt att titta på 2 loris som leker, roligare än ni kan tro!

Blir fåglarna mindre tama om dom är två?
Lorier är oftast väldigt lätta att tämja. Om du köper en fågel och tämjer den, och senare köper en till, så har jag erfarit att den nya anammar den tama fågelns beteende. Den vill också vara med och undersöka dom där fjäderlösa konstiga typerna som tycks tugga på godsaker i tid och otid.
Dom är nämligen oerhört nyfikna. Vi har idag 5 stycken, och alla klänger i klassar på oss, när dom kommer ut.

Men som sagt, i slutändan så väljer ni själva hur ni vill göra.

Så länge man är dedikerad och tar hand om sin fågel på bästa sätt, vilket är ur fågelns synvinkel, så är jag nöjd.

Handmatad eller föräldramatad?
Det här är en fråga med många olika åsikter. Lorier i nymfstorlek anser jag bör vara föräldramatade. Dom är så pass lätta att få tama, och kan inte bita av några fingrar i farten, så det tycker jag det är värt. Ett alternativ är ju att göra som vi gjort med våra ungar. Dom är både föräldramatade och matade av oss. Så dom har kvar sitt fågelbeteende, men är hemtama och vana med oss.

Skillnaden mellan en handmatad och föräldramatad är i första hand att den handmatade är väldigt tam. Det man dock förlorar är fågelns vilda beteende, eller fågelns eget språk, som föräldrarna lär den. Resultatet blir oftast att dom inte går ihop med andra fåglar. Den kan inte generella sociala beteenden och regler fåglar emellan.

Ta våran Jocke exempelvis. Vi vet inte med säkerhet, men gissar att hon är handmatad. Hon är rädd för andra fåglar och förstår inte deras signaler.Allt hos dom andra fåglarna uppfattar hon som hot, vilket leder till att hon helt enkelt anfaller dom rakt av. Hon vet inte ens hur man varnar innan anfall.

Problemet med handmatad fågel uppstår när du får ändrade levnadsförhållanden, och tänker att du vill ge fågeln en partner, så den inte ska vara ensam så ofta. Det är så vitt jag vet, svårt att få det att fungera. Så då står man där med en fågel som inte går ihop med andra fåglar och förmodligen väldigt bunden till dig som person.

Detta är givetvis en bedömning du själv måste göra. Observera att mina uttalanden om detta gäller lorier som grönnackade och berglori. Handmatade aror, amazoner eller kakaduor uttalar jag mig inte om, då min erfarenhet av dom är starkt begränsad.

Fåglar du köper ska vara födda i fångenskap.
Infångning och frakt av fåglar är olaglig och grym.

Maten ska vara anpassad till lorins speciella diet, utan undantag. Frö som basföda till en lorie är djurplågeri och kommer att göra fågeln sjuk med tiden och den dör en smärtsam död, då dom inre organen inte fungerar som dom ska. Lorier var för inte så länge sedan kända för att inte leva så länge, orsaken var givetvis fel kost.

Lorie och Loriekeets = nektar, frukt och insekter

Var kan man köpa en lori?
Det finns några få uppfödare i Sverige, men i det stora hela är loris svåra att få tag på här. Det finns några zooaffärer som får in loris ibland. Danmark har annars uppfödare, och några finns i södra Sverige.  Det blir upp till dig att åka dit för att köpa en. Ska du köpa från Danmark behöver du ett tillstånd från jordbruksverket, samt veterinärintyg att fågeln är frisk. Informationen finns att inhämta hos jordbruksverket. Tillståndet kostar runt 500 kronor för ett år.

Risker med för få uppfödare är inavel. Inavel kan leda till en del sjukdomar. Fåglarna kan ex, få en tunn kroppsbyggnad p.g.a. svagt skelett, vilket kan vara ödesdigert om den törnar emot något.
(vilket jag själv erfarit med min första fågel Nino)

Vad du ska titta efter på en fågel du ska köpa:

"Begagnad fågel"

 Tänk på att den kan ha vissa vanor den vill fortsätta med. Ta reda så mycket du kan om den du tänkt köpa, så slipper det uppstå konstiga konflikter. Papegojor är ju som ni kanske redan vet, oerhört tjurskalliga, har dom vant sig vid en sak, så vill dom gärna fortsätta att ha det så. Gamla vanor kan lätt bli till ovanor i sitt nya hem.

En sak vill jag påpeka. Det är inte säkert att en hona och hane fungerar bra ihop bara för att dom är av motsatt kön. 

När man presenterar två nya fåglar för varandra. Låt dom först få lära känna varandra genom burgallret. Lära sig den andras språk och kroppsspråk.

När du sen tycker det är lämpligt så ska du släppa ut dom i det största rummet du har. Se till att fönstren har persiennerna nere, så att dom inte tror det är öppet och flyger in i dom.

Ta bort allt sånt dom kan göra sig illa på. Det viktiga är att dom måste kunna få gömma sig om dom flyr, och inte gör sig illa.

Lite ruff och småbråk kommer förmodligen att uppstå. Dom testar varandras styrka och rangordnar sig. Loris kan också göra detta genom att leka ganska tufft.

Om allt går bra så ger sig den ena och dom kommer att fungera bra ihop.

Ge dom lite tid!

Här är lite vardagligt gruff. Dom slår näbbarna mot varandra, fram och tillbaka.
Gnäller på varandra, en flyttar på sig, sen är det bra igen. 
I det här fallet så ser man på Onis uppfällda vingar, att hon känner sig lite i underläge, och ger sig.

Att göra loris tama. Det hela hänger mycket på uthållighet från din sida! En del individer är lättare att tämja och andra är mer misstänksamma. Kom ihåg att det går inte att tvinga fram någonting. Det är du som ska förtjäna fågelns förtroende. Genom att envist och ihärdigt bevisa att du är en trevlig och kul individ!! Sen kommerdet där med vem som bestämmer.

Jag har börjat med att sitta länge, länge bredvid buren och bara pratat, jag har dessutom hela tiden haft händerna synliga i knät eller på bordet. Om fågeln är väldigt rädd för händer, så gör det till steg två.

Mitt nästa steg är att ha handen i buren, hängandes lös liksom, medans jag pratar med fågeln. Just det här momentet kan ta tid.

Vidare har jag något gott i handen, och lockar och pratar tills den smakar själv. Som vanligt...det kan ta tid!!

Den kommer att nagga lite på handen, eller kan bitas, men gör ingen plötslig eller snabb rörelse, för då är du tillbaka på steg ett. Grönnackade kan bitas rejält hårt..ja jag vet!! Men försök att ta det lugnt ändå...dom biter inte av dig fingret! Drar du ut handen om den gör så, så tror fågeln att den vunnit, och ett oönskat beteende kan ta plats.
Vågar du inte, så håll allt på utsidan av burgallret tillsvidare.

Efter en tid så försöker jag att komma åt fågelns nacke med ett finger, så att den märker vad praktisk jag kan vara. Just det här momentet är knepigt, vissa fåglar har jag pratat med genom gallret, sen när den är avslappnad och vänder bort huvudet en aning, då har jag blåst mycket försiktigt, mothårs på nackfjädrarna. Men det är lite krångligt, inte riktigt alla fåglar gillar det.

Sen efter en liten tid, så har jag lyckats komma åt med fingret i nacken. Då blir dom först lite chockade, men har kommit över det rätt fort.

Men!!!!!!!!!!!!! Kom ihåg att dessa steg kan ta lång tid ibland...det viktigaste tipset med att tämja en föräldramatad fågel är TÅLAMOD!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men det går rätt fort att tämja en ung lori. Dom är sociala och intelligenta!

Bajspinne kan vara ett fungerande alternativ för din fågel.
Som jag tidigare skrivit om, så kan bajset vara en utmaning för ditt tålamod.

En del fåglar kan lära sig att säga till när en bajj är på väg.

Då kan du antingen flytta den till lämplig ställe eller hålla den över ett lämpligt ställe.

Våran Zorro och våran Jocke kan bajsa på kommando.

Zorro säger till när han behöver, och Jocke gör det ibland.

Trixet är att helst föregå fågeln och sedan berömma den rikligt, med godis eller annat.

Om den bajsar på dig, så skynda fort, fort att hålla den över något, eller hålla något under.

När fågeln befinner sig på lämpligt ställe kan du uppmana den att "bajja" eller något annat ord, så den förknippar ordet med händelsen, och sen givetvis beröm.

Kom ihåg att inte alla individer är lämpade för den sortens disciplin. Deras instinkt är ju att lätta "barlasten" innan flykt. En del lär sig fort, andra långsammare eller inte alls.

Klickerträning kan också vara något.

LITE ALLMÄNT OM ALLA PAPEGOJOR!

Det finns många olika raser att välja bland. Titta inte enbart på det yttre!!

Precis som med hundar, har alla raser lite genomgående drag.
Sen tillkommer alla olikheter per individ.

En del raser är direkt olämpliga som nybörjarfågel!

Välj fågel efter vad du är beredd att erbjuda den!

Alla gojor kräver massor av social tid, ALLTID!!

Dom lever länge. Stora fåglar lever längre än mindre fåglar!

Det dom behöver idag vill dom även ha om tio..tjugo... femtio...åttio år också!

En fågel är inte en människa!

Många gojor har en tendens att ty sig till en person. Vilket kan bli ett problem om den t.ex. ska byta ägare. Därför bör du tänka på att du binder upp dig ett ex antal år av ditt liv, till en goja...ett husdjur!

Räkna inte med att alla fåglar kan tala! Även bland dom som är kända talarfåglar finns det individer som inte har lust med det konststycket! Det roliga med att ha en papegoja bör inte vara grundat på enbart den önskan, för då kan man lätt bli besviken.

När det gäller att tämja...ja återigen...det tar olika lång tid beroende på hur mycket jobb du lägger ner, samt på just den fågeln. Så TÅLAMOD....TÅLAMOD! Även den perioden är faktiskt rätt spännande....för en liten dagbok med framsteg o.s.v. kan vara jättekul att ha kvar.

Kolla regler runt hållandet av din fågel!! D.v.s. burstorlek....foder...är den CITES- listad (m.a.o är den inskriven på listan över utrotningshotade arter? Då gäller speciella regler!)

Är du nybörjare...gå med i en fågelförening, där kan man hämta tips av kunniga fågeldyrkare!

Mest av allt ..........Älska din fågel som en fågel!

Är du ny på området...Skicka gärna ett mejl och fråga om vad som helst...kan jag inte svara på den själv...så ska jag försöka hitta någon som kan svara åt dig!

OBS

Sen vill jag också tillägga. Det ni läser på våra sidor om Zorro. Dom flesta fåglar kan bli så, MEN....det kräver en total uppoffring av ditt liv. Fågeln blir en förlängning av dig sjäv, praktiskt taget dygnet om. Det är som att ha en liten bebis med sig alltid.

Det är många semestrar vi fått spendera i stan, för att tidigare fågelvakter inte orkar helt enkelt. Men då får vi ta det! Vi har valt att ha husdjur, så då blir det vårat ansvar, och om du inte klarar av ansvaret längre, så är det ditt ansvar att fågeln hamnar i nytt lämpligt genomtänkt hem.

Zorro är snart 15 år gammal. Han har varit med mig på arbetet, hos vänner. Han sov med oss i sovrummet under många år. Han badar med oss i badkaret. m.m.

Det innebär många nerbajsade kläder!
(m.a.o Zorro är en miljöbov, tvättmaskinen går jämt!)

Vi har aldrig mattor på golvet, bara när det kommer gäster. (så var det sagt).

Märkeskläder är bara i våra fantasier..*ler*

Skurhinken(med lock) och dammsugaren står alltid om hörnet. Aldrig undanställda, för det tjänar inget till!

Men skaffar du två fåglar, och låter dom vara lite fågel (som dom egentligen bör få vara). Så att dom har kul och känner sig trygga med varandra, i en godkänd fin bur. Då är det enklare att inackordera dom någonstans.

Zorro är rolig och speciell på många sätt, och vi avgudar honom.
Men det är ett problem att ha en sån bortskämd, och människopåverkad fågel!